En mammas tankar

I januari 2006 hämtade vi en 4 månaders flatcoated retriever-kille från Vålberg. Vi hade diskuterat ett tag om vi skulle skaffa hund. Johan har ju alltid sagt att han ville ha hund, han är uppväxt med detta djur. Jag var tveksam först eftersom jag inte alls var van vid hundar, men efter många diskussioner och andra omständigheter så bestämde vi oss för att köpa en liten valp. Jag ville ju ha en golden, men Johan skulle inte ha en soffpotatis utan en hund han kunde jobba med. Vi kollade annonser på Blocket varje dag och en dag hittade Johan en annons om flat-valpar. Ingen av oss visste nånting om just den rasen, så vi läste väl lite... Så ringde Johan och helt plötsligt hade han bestämt att vi nästa dag skulle åka ner till Vålberg för att titta.
Väl framme gick vi upp på verandan och ringde på dörrklockan. På insidan hörde vi ett antal hundar skälla och hoppa på dörren. HJÄLP, var min första tanke!!! Vad är det här? När vi kom in var det fyra stycken överlyckliga flatcoated retrievrar som mötte oss. Vi höll praktiskt taget på att bli överfallna av mamman och hennes tre valpar! *hihi* Det var två hanar att välja mellan och de var verkligen helt olika!!! Den ena var lugn och låg mest och dåsade i ett hörn. Den andra var full av liv och satt vid oss hela tiden och ville bli kliad. Gissa vem som var Anton!!! Jo, Anton var den som mest låg och dåsade... Kan ni tänka er det??? Vår Anton, såååå lugn! Helt otroligt...
Varför valde vi då just honom? Jo, han hade "finast utseende" för utställning (enligt ägarna) och Johan blev så sugen på att ställa ut efter att han hört hur bra det gått för Antons mamma och andra släktningar i stamtavlan. Än har det dock inte blivit någon utställning, men jag vet att Hund-Madde oxå sagt att hon tycker vi borde ställa ut honom, så kanske nån gång att vi får tummarna ur...
I alla fall så blev Anton med oss hem samma dag och han fann sig till rätta med detsamma. När vi fick besök den första tiden så lyfte Anton knappt på huvuvdet och tittade på gästerna, men hur är han nu??? Jo, han fullkomligt vräker sig upp och överfaller dem med viftande svans. Han älskar verkligen människor... *puh* Han förändrade sig ju längre tiden gick och nu är han en äkta flat!!!

Så här står det om rasen på flatcoated retrieverklubbens hemsida:

HUR är en Flatcoated Retriever? .... - Jo, en livlig, krävande hund!

En Flatcoated Retriever är en familjemedlem som med öppet sinnelag, stort tillmötesgående och med en ständigt viftande svans alltid är med på noterna. Den har en stor portion aptit på livet och delar ofta med sig av blöta pussar till allt och alla och försöker gärna tillskansa sig både små och stora godbitar här och där. 

Men det är inte bara att stoppa in tändningsnyckeln, vrida om och hoppas att allt ska fungera!

Ty dess vakna och rörliga intellekt behöver mycket stimulans! Det livliga temperamentet gör att det inte enbart är tillräckligt med motion runt kvarteret eller annan fysisk träning för att bli av med all överloppsenergi som finns. Nej, en flatcoat behöver utsättas för utmaningar och ställas inför problemlösningar.

När den får använda sin kapacitet, utnyttja sin mentala styrka i olika arbetsuppgifter, då blommar den ut i sin fulla prakt och då får man den mest fantastiska följeslagare man kan tänka sig!

Är det där verkligen en hund för oss??? Hmmm... Men här är i alla fall vår dyrgrip!!! =)


Några veckor efter att vi fått honom!


Sommaren -06


Vacker!!!


Anton vill gärna ha lite koll på vad Teo gör och var han är. ;)