En mammas tankar

För snart 2 veckor sen fyllde vår lille prins år! Tänk att det är två år sen han föddes... Lite svårt att förstå faktiskt!
I alla fall så blev det en otroligt lyckad födelsedag och han var så lycklig över alla bra presenter han fick. =) (Det var faktiskt bara bra presenter!)
Vår älskade 2-åring har blivit så stor och han pratar en massa - hälften så man förstår och hälften så man inte förstår. ;) Det är så roligt att se hans utveckling och hur mycket det är som händer på så kort tid! Han är ingen liten bebis längre, (det var väl i och för sig länge sen han var det...) Nä, han är en stor 2-åring!!!


2 dagar gammal... OCh en stooor snutte! :)


2 år!!! Paketöppning i mammas o pappas säng.


Rolig present!


Tjohoooo!!!


En annan rolig present!


Bollarna till lilla bollhavet från moster! =)


Två år gammal... Och snutten inte alls så stor. ;)

Imorgon begravs min älskade farmor... Jag bävar verkligen för begravningen. Önskar att det vore imorgon kväll nu och att allt vore över... :(

Jag har alltid varit väldigt mån om mig själv och mitt utseende...och tränat en hel del (i perioder väldigt mycket). Styrketräning har varit och är min stora passion!!! :) Jag älskar att verkligen köra slut på musklerna totalt under ett pass! 
Nu har jag ren och skär ångest över att jag inte tränar!!! Jag kom igång så himla bra i vintras och mådde jättebra av det, men när bebben i magen kom till så blev det inge mer... Jag är så rädd om pyret att träningen får ligga i vila. Men jag mår dåligt av det... :( Inte blir det bättre av att Johan tränar som en tok nu och att även många andra kommit igång.
Jag vet att jag har en anledning till att inte träna och det är ju därför jag inte gör det, men usch va jag har ångest!!! Och jag vet att jag skulle kunna ut och promenera, men jag blir ju så himla slut. Att gå runt i Ransby är jobbigt - redan!!! =/
När bebben är född då j-vlar är det jag som ska komma igång igen och det stenhårt!!! Jag ska komma i form igen och få tillbaka min vältränade (ja, ganska i alla fall) kropp!   

Farmors födelsedag 071223

En farmor

När pappa vill ha råd
har farmor ofta svar
för hon kan ösa ur
all kunskap som hon har.

Hon ställer ofta upp
när kaos hopar sig.
För barnbarn gör det svårt
att bara säga nej.

När barnbarn växer upp
finns farmor där som stöd.
Sin kärlek och sin tid
hon ger i överflöd.

Och fast det sällan sägs
är tacksamheten stor
att ha en sådan skatt
som pappas goa mor.

Min älskade farmor är borta... I tisdags lämnade hon oss alla... Jag har inga ord för min saknad...
Idag var vi och såg henne i kistan. Hon var så olik sig och det kändes så jobbigt att se henne ligga där, men jag är så glad att jag fick ge henne en sista klapp på kinden och hälsa henne från Teo. Nu kanske jag kan förstå att hon är borta...
Älskade, älskade farmor - vila i frid!

Nu är det riktigt länge sen jag skrev... Men mina tankar har varit fyllda av så mycket att jag inte haft ork att blogga. Dessutom har jag inte kunnat blogga om det mina tankar varit fyllda med heller... ;) Men nu, äntligen, kan jag skriva av mig! =)

Lilla du
Lilla du därinne
Jag undrar så vem du är
Att jag vet så lite om dig
fast du redan är här

Är det dina tår jag känner?
Är det ditt hjärta jag hör slå?
Är det sant att du har ögon och naglar
och en mage att pussa på?

Jag vet så lite om dig
fast du redan är här
Men jag älskar dig som tokig
vem du än är!

Japp, Teo ska bli storebror! Jag ska bli mamma till ett mirakel igen och det känns helt underbart!!!
Jag längtar så efter vårt lilla pyre och fattar inte hur jag ska stå ut all denna tid som är kvar... Men tiden går ju så himla fort och snart sitter jag där med h*n i min famn! =)
För nästan två veckor sen var vi på ett lite tidigare UL och fick se vårt lilla mirakel vinka åt oss. Gissa om man blir helt överlycklig?! En stolt mamma och en stolt pappa strålade när vi gick ut från sjukhuset med den lilla bilden i vår hand!
Tänk att det växer ett liv i min mage igen!!! =)